Merkado

Jag sökte precis på ”shabby chic” på Ebay och fick 14 588 träffar! Ska det vara så? Nej, det ska det naturligtvis inte. På Tradera fick jag 6556 träffar på samma ord! Jag har inte gått igenom alla annonserna, men jag gissar att det hemska s-ordet används för att sälja allt möjligt som råkar vara vitt, blommönstrat eller slitet. Lite vad som helst med andra ord, och är det inte slitet så är det säkert behandlat så att det ser slitet ut. Jag har egentligen inget emot vitt tyg, rosa blommor eller ens zink. Inte per definition i alla fall. Och jag har ingenting emot ärvda, slitna grejer heller: jag har själv gamla burkar och trälådor hemma som jag ärvt av släktingar. Att blanda in enskilda element från den här stilen är därför helt okej, det gör jag ju själv, som sagt.

Men hundraprocentig shabby chic, det spyr jag på. Det är det mest opersonliga man kan tänka sig. Även om någon skulle inreda bara med IKEA-möbler skulle det med största sannolikhet bli mycket personligare. IKEA har ju faktiskt möbler i olika material, olika färger och olika stilar. Inte ens Sookie Stackhouse bor i ett shabby shic-hem, inte ens hennes bror eller hennes halv white trash-kollega Arlene. Efter att ha surfat runt på shabbychic.com ett tag vill jag bo i en gillestuga med furupanel på väggarna, fylld med uppstoppade djur, mattor i brunt och orange, stålrörsmöbler, valnötsfaner, concrete-stolar, shaker-byråer. Ja, precis var som helst som inte är vitt och ”patinerat”. Den syrianska stilen med stor skinnsoffa, porslinsfigurer och guldfärg på allt går också bra.

Jag läste på wikipedia att shabby chic är ett registrerat varumärke sedan 1989. Det tycker jag på sätt och vis är bra, jag önskar bara att de som gör sig skyldiga till varumärkesintrång straffades. Hårt, helst.